Lovisa Lindgren!

Kategori: Tankar

Tröst

Det här är vad jag gör ikväll efter presidentvalet. Jag förstår verkligen inte hur någon kan rösta på Trump. I mina ögon är han knappt mänsklig med sina värderingar. Och ännu mer arg blir jag över att Hillary faktiskt fick fler röster, men på grund av systemet (exakt samma sak hände när det var Al Gore mot Bush och det gick ju inte sp bra) vann Trump ändå. Kan det ens kallas demokrati?? Jag tycker inte det.

Förändringar

Som många av er vet har jag jobbat som personlig assistent åt min bror sedan prick ett år tillbaka. Nu har jag dock bestämt mig för att sluta då det blir för mycket att både vara syster och assistent för jag fick som aldrig någon paus. Folk brukar ju använda jobbet som ett slags andhål för att glömma privatlivet om det är jobbigt eller så, där de inte är typ Anna Johansson utan bara sin yrkesroll, men så blir det ju inte riktigt när en jobbar med familjen. 

Så nu är jag i full färd med att skriva CV:n och söka jobb och det är lika hemskt varje gång. CV:et går fort och ska ju bara struktureras, men att skriva personligt brev är definitionen av hemskt. Att prata om sig själv är ju svårt bara det, men hur undviker en att börja varje mening med "jag..."? Hur undviker en alla klyschor? Och självklart är allt jag skriver sant men hur får jag det trovärdigt och så jag inte låter likadant som 80 andra? Nej, jag hoppas det går fort att hitta något.

 

30 INNAN 30

Jag hittade en jättebra lista här på Aminas blogg. Typ en slags bucket list fast med en deadline så en faktiskt tar tag i livet och gör något av det. Det tänker jag i alla fall är tanken. Egentligen skulle denna lista upp på min födelsedag som var 7 oktober men jag var så sjukt virrig och stressad den veckan att bloggen försvann helt. Så nu har jag 10 år minus 9 dagar på mig:

1. Klara milen under timmen

Dels för att få mig själv att träna, dels för att det skulle vara coolt och jag har nästan klarat det förut så det känns som att det är inom räckhåll.

2. Skaffa en kandidatexamen

Vilket jag i princip måste om jag vill något med mitt liv.

3. Lära mig spanska lika väl som jag kunnat tyska

= Kunna föra en hyfsad vardagssituation artigt och i turistsituationer

4. Fräscha upp tyskan

Efter 2,5 år minns jag inte mycket.

5. Göra island hopping i Seychellerna

Googla bara La Digue.

6. Köpa hus/lägenhet där jag känner att jag vill bo kvar

Var det nu kan vara.

7. Skaffa långt hår

Något jag försökt med i 7 år men bara sabbar.

8. Hitta ett stadigt jobb jag gillar

Kanske svåraste punkten på listan.

9. Gifta mig

Men inte för tidigt.

10. Åka New York - Las Vegas - Hawaii

Drömmen!

11. Studera en termin utomlands / praktisera på ett riktigt bra ställe

Något maffigt att sätta på mitt CV.

12. Hitta sminket för min hud som skapar the perfect canvas

Det här går redan framåt!

13. Äta på en riktigt bra restaurang

Bara för att ha provat.

14. Ha ett riktigt bra och stort 25- eller 30-årsfirande

För att det vore roligt.

15. Lära mig spela poker

Det känns inte helt okej att vara 30 men inte kunna  poker.

16. Resa någonstans själv

Är totalt livrädd för det, men så många säger att det är något en bör göra och det kan jag tro.

17. Fixa mitt knä

Gärna innan nyår så jag faktiskt kan springa och röra på mig normalt.

18. Lära mig fläta mitt hår på olika sätt

Just nu kan jag inte ens göra en fläta på baksidan av mitt huvud. Bara på sidorna.

19. En perfekt LBD

Som jag kan ha när som helst, inte är för tight eller lös utan bara perfekt.

20. Veta när jag ska säga ja och nej & göra det

För att utmana mig själv men förstås inte tvinga mig till saker jag inte vill.

21. Vara på god väg att ha en komplett basgarderob

En varm ullkappa står högst upp just nu.

22. Duscha i ett vattenfall

Vem vill inte det??

23. Prova surfa

Ville när jag var i USA, men vi glömde bort/hann inte.

24. Besöka en karneval

I Rio eller New Orleans. Kom just på att vi hamnade mitt i en i Rom, men jag vill där folk går loss.

25. Prova pole dance

Det verkar så kul.

26. Veganskt i en månad

Känner redan nu att jag kommer skjuta på denna sååå länge.

27. Besöka alla kontinenter utom Antarktis

Vill jag frysa behöver jag bara stanna hemma under vintern.

28. Snorkla i sydliga breddgrader

Skulle säkert bli äcklad av fiskarna men det ser så fint ut!!

29. Bestiga ett berg

Ett riktigt berg. Minst 1500 m.ö.h.

30. "A past juicy enough that you're looking forward to retelling it in your old age"
J-U-I-C-Y var det!

 

Och 20 saker jag gjort innan 20 för att fira hur mycket jag faktiskt redan gjort, om jag inte hinner med alla 30 ovan:


1. Tagit studenten och varit nöjd med betygen

2. Flyttat hemifrån!

3. Läst fem främmande språk samtidigt

4. Blickat ut över Petersplatsen från Peterskyrkans topp

5. Missat flyget hem från Prag och sovit på flygplatsen i entréhallen

6. Roadtrippat USA:s västkust

7. Startat ett bra sparande

8. Haft en festnatt i Rom - inte den bästa men galen. Definitivt något att berätta om.

9. Gått på bal

10. Sett en match i hockey-VM

11. Sprungit en mil

12. Köpt en lägenhet

13. Sett norrskenet

14. Publicerat en debattartikel

15. Sett gudinnan själv live - Beyoncé

16. Lärt mig spela tvärflöjt

17. Svimmat på Islands flygplats. Ingen bedrift men något jag är rätt ensam om att ha gjort.

18. Uppfyllt en barndomsdröm - Disneyland!

19. Lärt mig massor från åtminstone 7 arbetsplatser

20. Sagt när jag var kring 9 år att jag inte skulle ha en pojkvän förrän jag var 17. I högstadiet struntade jag helt i det, men hittade ingen lämplig kandidat. Tror ni inte att jag träffar Oskar när jag är 17 och 2 månader och att vi nu är sambos??

Saker en lär sig en flyttar hemifrån

I början känns det som att bo på ett konstigt hotell.
3 ½ veckor senare börjar det kännas som att jag och Oskar faktiskt bor här, men säger fortfarande "nu far jag hem" när jag är hemma i lägenheten och ska till mamma och pappas hus.

Det blir sjukt mycket disk.
När vi inte har diskmaskin som funnits hemma sen jag var 8 är diskhon full efter varje middag. Proppfull.

Det blir ännu mer damm.
Jag trodde att det skulle bli mycket mindre att städa eftersom jag flyttade från ett hus som tog en hel timme att dammsuga, två gånger i veckan, till en etta på runt 38 kvm. Men det blir så extremt mycket damm! Dammtorkade för tre dagar sen tror jag och det skulle lätt kunna göras igen. Och jag brukar vänta ganska länge med det.

Att sopsortera i lägenhet är en konst.
Vill så gärna sortera allt, men det ryms ju ingenstans! Och orkar inte fara med bilen flera gånger i veckan för att sortera grejerna...

Jag är världsmästare i att stöka ner.
Mitt rum hemma var nästan lika stort som hela den här lägenheten. Den här lägenheten är bara ca 6 kvm större än mitt rum och nu är vi två personer här och att korridor+kök+badrum+klädkammare också ska rymmas. Resultatet? Mina kläder täcker ALL golvyta.

Det här med inredning gör mig överväldigad.
Jag skulle köpa ramar till några prints och hann ångra mig 24549872 gånger. Vilken färg passar bäst till grå vägg? Eller till vit vägg som vi har i Knivsta? Och till printsen? Blir guld för mycket till den övriga inredningen?

Jag är så glad att vi har bil.
Det känns som att vi handlar mat hela tiden, men om vi inte hade en bil att ta hem maten i hade vi behövt handla ännu oftare.

Att planera maten för veckan är mycket svårare än det borde vara.
Helt plötsligt får en hjärnsläpp och kan räkna upp typ fem maträtter.

En får inte vara lättstörd.
När det bara finns ett rum och sängen står där och en ska lägga sig tidigt måste en hitta på ett sätt att få det att funka. Oftast vill Oskar sova typ 22.00 medan jag är uppe till 01. Nu är det tur att han inte blir så störd av ljud så länge det är mörkt i rummet, annars hade vi fått hitta på någon lösning. Det är nog det svåraste med att bo tillsammans.

Är man två personer gör man saker olika.
För mig är det till exempel att så fort en använt t.ex. en skål ska den sköljas ur så den ser ren ut, sen ställs den i diskhon så maten inte fastnar i skålen. Det är inte självklart för Oskar. Samtidigt blir han galen på att jag kan ha framme fyra tröjor samtidigt.

Det är så värt att flytta ändå.
Man får göra som man vill. Äta glass till middag? Självklart. Vänta med städning? Yes. Se TV när en vill? Ja. Och det finns ingen som säger att man måste göra vissa saker.

Att vara själv ute på kvällen

   

Hej igen! Igår trotsade jag några rädslor och tog en nattpromenad. Jag gillar mest att vara ute och gå på kvällen/natten, helst efter klockan 21-22 för att allt är så lugnt och luften känns så krispig och fräsch då. Och när jag bodde hemma hos mamma och pappa i en by var jag aldrig rädd för att gå ut och gå 23 på kvällen med musik eller podd i öronen så jag inte hörde nåt. Men nu när jag flyttat till stan blir jag tveksam till att ens vara ute själv när det är mörkt efter klockan åtta och det finns inte ens att jag ska ha med hörlurarna, för då hör jag ju inte om någon kommer.

Och det blev inte bättre då det skedde två överfallsvåldtäkter förra helgen då jag och några kompisar var ute, utanför krogen vi var på. Faktiskt bara just ovanför trapporna ni ser på sista bilden.  Jag är inte den enda som är rädd för att vara ute själv på kvällen och det gör mig så arg. Att så många tjejer ska behöva vara rädda, köpa bil för att en inte vågar cykla hem, sluta motionera och få sina liv så begränsade för att män tror de har rätt att göra vad de vill, som om icke-män inte är människor utan bara leksaker till för männen.

Nu gick jag ut och gick ändå, om än helspänd och med hjärtat i halsgropen många gånger, för jag vill inte sluta göra vad jag vill. Men jag förstår helt och hållet om andra gör det, det är en självbevarelsedrift. Jag vet inte än om det är värt att hoppa till vid varje ljud, byta trottoar så fort någon kommer gående och undersöka flyktvägar varje gång det kommer en bil man tycker kör lite för sakta.

Folk som förändras

Det här har jag tänkt på länge. Jag har aldrig fattat människor som blir arga när folk förändras, det är väl självklart att folk förändras. Ibland kanske förändringen inte passar en själv och det är klart att det är tråkigt och kan vara ledsamt att man som kompisar kanske växer från varandra. Men så länge det inte händer något hemskt (t.ex. att personen börjar med droger eller så) så är det ju bara så det är. Ingen har knappast samma värderingar när den är 15 som 10 år, eller 20 som 15 år. Jag behöver bara tänka på mig själv så inser jag att jag har en hel del andra tankar, värderingar och mål än för ett par år sedan. Jag har också gjort mycket och kan tänka mig att göra mycket som jag för ett par år sedan inte kunde föreställa mig att jag någonsin skulle kunna.

Med tiden träffar man fler människor, går kanske skola, det händer saker i ens liv som kan få ett att tänka om, en kan hitta ett nytt intresse eller göra en helomvändning i vad en egentligen vill med sitt liv och det är inget fel eller konstigt med det. Det konstiga vore om vi förblev likadana livet ut. Vissa personer växer en helt enkelt ifrån och då är det nog bäst att låta det vara så.

Har ni några tankar om det här?

Hur män behandlar servitriser

"Alltså... Kan man köpa något av er två som inte finns på menyn?"
- Man ca 35 år som var där med jobbet till mig och min kollega. Tonläget gjorde det klart att det inte handlade om öl eller whisky, utan en tjänst.

"Kolla! Kolla hennes rumpa. Ooo. Nice!"
- Två killar ca 24 år som viskade det och mer när jag vände mig om. Så länge jag skrattade åt deras skämt fick jag dricks.

"Om jag var 18 hade jag legat med dig."
- Man ca 50 år som tidigare hade berättat att han hade en dotter och son som båda var 18 år.

"Vänta jag ska bara ta en bild."
- Man ca 60 år ur samma gäng som ovan som försökte fota mig utan att fråga.

"Oj, du har en penna där bak."
- Man ca 35 år som plockar upp en penna som är helt nedstoppad i en bakficka på mina tajta jeans när jag böjer mig fram över deras bord för att torka det.

"Det ska vara brutalt, eller hur tjejer?"
- Man ca 55 år.

"Hallå min kompis tycker du är snygg, kan han få din snap?"
- Inte bara en kille i åldern 18-23, varav ingen heller kunde ta ett nej utan fortsatte tjata hela kvällen.

"Jag ska tänka på dig ikväll när jag sover."
- Man ca 65 år

"Var utom här finns det söta tjejer som du ikväll?"
- Man 28 år

"Är du singel?"
- Många allt från 18 till 30 år gamla, mer eller mindre persistent

Det här är bara ett urval av saker jag och arbetskompisar fick höra under tiden jag jobbade på restaurang. De flesta saker har hänt mig, och några mina kollegor när jag hört. Jag jobbade i nästan ett år men större delen gick jag gymnasiet samtidigt så jag hade kanske 40 timmar i månaden. Det var ändå så att i princip varje pass var det någon som sa något olämpligt och i längden kan det verkligen slita ner en. För en kan inte göra sitt jobb och bara vara en som ser till att kunderna får det de vill och är trevlig, utan det är som att vara ett lockbete. Ju flörtigare en var, ju mer dricks. Vissa kvällar har jag dessutom fått fler "förslag" än totalt på alla kvällar jag varit ute på krogen privat.

Det äckligaste är dock att ju äldre de är, desto vidrigare blir förslagen och ju mindre ber de om ursäkt. Vissa har faktiskt bett om ursäkt för att de insåg att det de sa var fel, eller att det kanske blev lite fel för en 28-åring att säga så till en 18-åring. Men de värsta är de i medelåldern. De är knappt påverkade och säger det rakt ut utan att skämmas.

Så det här inlägget skrev jag av många orsaker. Dels för att visa att en unken kvinnosyn fortfarande finns i Sverige och det är män som behöver skärpa sig. Men också för att ifall någon funderar på att söka jobb inom restaurang tycker jag att det här är något en nog vill vara förvarnad om, för att förhoppningsvis kunna skaka av sig det lättare och lättare känna att det är de som gör fel, en själv är inget objekt. För det kan vara svårt att skaka av sig vissa äckliga kommentarer men själv tycker jag det känns lättare ju fler sådana här inlägg en läser och vet att en har andra tjejer som håller en om ryggen.

 

Ta mig tillbaka till studenten

     

     

Sista två fotona: Alma Sandqvist

Idag går alla studenter här i stan ut och jag längtar tillbaka till min egen studentvecka. I fredags var jag och kollade på alla fina balpar och önskade att jag kunde gå balen igen, tyvärr vore det svårt att fixa. Så jag längtar redan nu till alla Valborgsfiranden i Uppsala och andra tillfällen man får ha en fin klänning på sig, hehe. Men förutom balen var studentveckan, och tiden innan den men efter alla prov var gjorda, verkligen så härlig. Vi skulle snart vara fria från skolan, kunna jobba om vi ville och hade studentfirandet att se fram emot. Så njut verkligen av den tiden! Jag har svårt att tänka mig att en liknande tid kommer igen. 

Sen hoppas jag verkligen att de har mer tur med vädret än vi hade på både balen och studentdagen, det var kaos. På balen var det iskallt och regnade, fotograferingen varade ca 10 minuter då jag frös ihjäl och Alma som fotade hade vindjacka. På studenten blåste det storm och ingens frisyr var sig lik efter skrindfärden, mitt plakat lossnade till och med från pinnen det satt på! Så jag hoppas det är lugnt så de kan ta hur många bilder som helst där ingens hår står rakt upp eller täcker ansiktet.

Samvetsfrihet eller abortmotstånd?

Igår dök en artikel upp som gjorde mig så arg. Det är inget helt nytt, utan handlar om barnmorskan som vägrar utföra abort, blev nekad jobb och tog det till tingsrätten. Nu ska det prövas i Arbetsdomstolen och hennes och hennes advokats mål är att ta frågan om samvetsfrihet till EU-domstolen (där de har större chans att få medhåll än i Sverige). Om någon inte vet så innebär samvetsfrihet att kunna vägra utföra något på grund av ens religiösa tro. I detta fall är det Ellinor Grimmark som vägrar utföra abort på grund av hennes kristna tro. 

Rätten till abort är något av det viktigaste jag vet det som mig argast när någon vill ta bort. Det var också det jag skrev mitt gymnasiearbete om som jag gärna gjort en hel bok av om det inte varit en sidbegränsning för det finns verkligen så mycket att ta upp. Men jag börjar med samvetsfriheten.

För mig är den en icke-fråga. För det första är barnmorska något en aktivt väljer att bli genom barnmorskeutbildningen. Det är inget jobb en tvingas ta för att överleva fast en inte vill. Sverige har haft fri abort sen 1975 vilket innebär att nästan alla barnmorskor i Sverige - inklusive Grimmark - vet vad de gav sig in på när de började utbildningen. Kan en inte tänka sig att utföra alla arbetsuppgifter som kommer med jobbet bör en kanske tänka på att jobba med något annat. Dessutom kan en samvetsklausal göra det svårt att hinna få en abort i tid. I vissa delar av Italien vägrar kring 90% av barnmorskorna att utföra abort. Ni kan ju tänka er hur det blir när resterande 10% ska täcka upp för dem som vägrar? Rätten till abort måste gå före personliga intressen av att välja yrke. 

För det andra hatar jag verkligen hur antiabortrörelser ska förklä aborthatet med att kalla det samvetsfrihet. Ellinor Grimmarks advokat Ruth Nordström har band till både Livets ord och Provita. Det skulle knappast göras så stor sak av om det om det bara gällde att folk som inte vill utföra en abort ska slippa. Vi vet alla att det handlar om att de vill minska antalet aborter. Vilket jag är helt med på så länge det sker genom att folk inte blir gravida från början, inte att de hålls från att göra en abort om de vill. Att göra aborter mindre lättillgängliga minskar dem inte, de kommer fortfarande genomföras men istället för under säkra premisser på sjukhus sker det med till exempel en galge hemma och det kan vara livshotande. Att förbjuda abort är att värdera fostret, som inte ens är livsdugligt, högre än den gravida (i högsta grad levande) människan. En graviditet är trots allt långt ifrån säker och att tvinga någon att genomgå en är att sätta personen i nio månaders fängelse. Att fortfarande ens behöva slåss för rätten till abort är skrattretande, 40 år efter dess legalisering. Men bara för något år sedan diskuterade faktiskt Polen ifall abort skulle vara förbjudet även när den gravida med största säkerhet skulle dö på grund av graviditeten. Det togs upp för diskussion. Och som om inte SD är ett nog hemskt parti genom flyktingpolitiken vill även de inkränkta på aborträtten. Finns verkligen så mycket att säga om det här men ni ska inte behöva läsa ihjäl er så jag avslutar nu, men kom ihåg att aborträtten inte går ta för given och att vi måste fortsätta stå upp för den 

Här finns jättebra korta faktan om illegala aborter & annat om någon vill läsa.

L E M O N A D E


Har nyss lyssnat igenom Lemonade och den är så bra. Jag älskar visserligen allt hon gör men med den rösten gör hon allt till ett mästerverk. Det är inte ens en enda låt jag inte gillar av tolv stycken och kritikerna bara fortsätter hylla henne. Särskilt Freedom är magiskt kraftfull och jag känner bara JA. Älskar musiken, rösten, det visuella, texten och budskapen. Hoppas på att den kommer som vinylskiva så kan jag ställa den bredvid min andra. Jag är i sån eufori över att få se henne en andra gång, det kommer bli gudomligt - för vad skulle det annars bli?